"We're going through changes in life"
I oktober 2017 flyttade jag till Jukkasjärvi för att börja jobba på Icehotel och starta mitt "nya" liv här uppe 200km ovanför polcirkeln. På ett sätt kan jag inte förstå vart tiden har tagit vägen, för nu är säsongen tydligen redan över - medan jag på ett annat sätt har njutit av varenda dag här uppe och varenda slädtur jag och flocken har tagit.
Flocken har under säsongen förändrats, men hela tiden har jag följt min magkänsla och den brukar alltid leda mig till rätt spår. Det började med att Yarak lämnade oss i november, detta tog otroligt hårt på mig och jag kände ett tag att jag gav upp hoppet på att köra hund. Jag låg begravd i min sorg några veckor tills jag insåg vilka två guldkorn till bröder jag hade framför mig, och dem kan endast utvecklas om jag ger dem de rätta förutsättningarna för det, så för deras skull fick jag lov att fånga mig själv igen - då kom Elfi till flocken. Tack vare Elfi kunde jag nu köra släde, och väldigt snabbt insåg jag att jag hade ett spann orutinerade unghundar och körde som en rookie mitt i hundmeckat. Det var som gjort för att skapa kaos för mig själv och omgivningen ute i spåret. Jukkasjärvi är nämligen känt för att vara "huskysarnas kungarike", vart man än rör sig finns det kennlar med allt från 50-250 hundar på varje kennel inom 1 km radie.. Utan en kommandoledare kunde detta eskalera fort var jag rädd för... Därför kom till slut Tromsö in i bilden, till Elfi's lycka! Dem är gamla teamkompisar.
Flocken har under säsongen förändrats, men hela tiden har jag följt min magkänsla och den brukar alltid leda mig till rätt spår. Det började med att Yarak lämnade oss i november, detta tog otroligt hårt på mig och jag kände ett tag att jag gav upp hoppet på att köra hund. Jag låg begravd i min sorg några veckor tills jag insåg vilka två guldkorn till bröder jag hade framför mig, och dem kan endast utvecklas om jag ger dem de rätta förutsättningarna för det, så för deras skull fick jag lov att fånga mig själv igen - då kom Elfi till flocken. Tack vare Elfi kunde jag nu köra släde, och väldigt snabbt insåg jag att jag hade ett spann orutinerade unghundar och körde som en rookie mitt i hundmeckat. Det var som gjort för att skapa kaos för mig själv och omgivningen ute i spåret. Jukkasjärvi är nämligen känt för att vara "huskysarnas kungarike", vart man än rör sig finns det kennlar med allt från 50-250 hundar på varje kennel inom 1 km radie.. Utan en kommandoledare kunde detta eskalera fort var jag rädd för... Därför kom till slut Tromsö in i bilden, till Elfi's lycka! Dem är gamla teamkompisar.
Så, i slutet på januari/början på februari kunde jag komma igång på riktigt. Så det har varit en kort säsong med få antal timmar bakom släden, men varenda timme har jag älskat det. Att få stå där och se sina hundar, sitt alldeles egna team, springa för dig för att dem älskar att springa, att se dem ta i när det tar emot, att se dem passera skotrar, hundspann, hästar, renar, skidåkare - ja alltmöjligt. Att vara ute i -35 i strålande sol, -10 i snöstorm, i det iskalla bäckmörkret eller perfekta förhållanden i -15 spelar liksom ingen roll, det är lika breathtaking för varje gång, allt från att vattna hundarna innan träning till att sela på, köra, sela av och stretcha.
Jag kommer att på bloggen dela med mig av mer detaljer på hur jag gör med mina hundar, för att jag vill dela med mig. Det är många där ute som gör på olika sätt, och jag försöker snappa åt mig så mycket som möjligt för att lära mig av andra, av främmande, av bekanta, av kändisar, av rookisar - alla har något att dela med sig och alltid lär man sig något av det. Att vara kunskapshungrig är något som utvecklar en som förare & hundägare!
Livet kommer att se annorlunda ut från och med maj, då min älskade Qanik ska flytta. Ett beslut jag varit otroligt tvivelaktig på under vintern, men har efter många om och men insett att det är det bästa för oss båda. Hennes nya hem är bättre än vad hon & jag någonsin kan drömma om, så därför känns det inte mer än rätt att släppa henne, hur smärtsamt det än är för mitt hjärta.
I min nacke har jag tatuerat in "We're going through changes in life" för många många år sedan - och jag kan inte nog många gånger påpeka hur häftigt och inspirerande livet är. Jag är så glad att jag kastade mig ut i det vilda, främmande & otrygga - för det har verkligen utvecklat mig som individ.
Om några timmar plockar jag in hundarna och mig själv i bilen för att åka dem långa 1200km till Mora där jag jag har ett fullspäckat schema med kurser under hela maj, vilket ska bli så fantastiskt roligt. Det bästa är att anmälningarna på kurserna bara strömmar in! Jag trodde inte för något i världen att såhär många hade "saknat" mina kurser - då flera av kunderna är återkommande. Det bästa kvittot man kan få som instuktör <3
Efter en månad i Mora hemma hos min älskade familj åker jag tillbaka till Jukkasjärvi för att spendera en ny säsong, sommaren, i det arktiska klimatet och fortsätter utveckla mitt team på sidan av jobbet på Icehotel. Jag fortsätter lära mig av mina erfarenheter & misstag, och vi har fantastiskt roligt på den oändliga resan - jag, och min flock.
Efter en månad i Mora hemma hos min älskade familj åker jag tillbaka till Jukkasjärvi för att spendera en ny säsong, sommaren, i det arktiska klimatet och fortsätter utveckla mitt team på sidan av jobbet på Icehotel. Jag fortsätter lära mig av mina erfarenheter & misstag, och vi har fantastiskt roligt på den oändliga resan - jag, och min flock.
